Några reflektioner efter avslutad terapi hos mig

 

 

Man 62 år, 2010

"Jag hade svårt att komma vidare efter en skilsmässa och min självkänsla, som hade fått sig en regäl törn, blev allt sämre. Vänner stöttade och det hjälpte en bit men tyckte att jag behövde prata med någon som hade en mer professionell hållning till mig och mina problem. Ville kunna se mer positivt på mig själv och min vardag.

Jag sökte på nätet och ringde och talade med några innan jag bestämde mig och bokade ett första besök. I ca 5 månader gick jag sedan i terapi.

Jag minns speciellt de gånger som jag blev pressad mot mina gränser och verkligen fick ur mig mina känslor. Vetskapen att allt som sas och hände i det rummet stannade där,  gjorde att jag vågade öppna mig på riktigt. Att få ett nytt perspektiv på  hur min uppväxt påverkat mig och mina strategier i livet var för mig en nyttig lärdom. Känslan av att genomgå en inre stortvätt fyllde mig med glädje mellan våra möten och jag upplevde att jag blev starkare och gladare.

Känner så här efteråt att jag alltid kan vända tillbaka till min terapeut om jag behöver ett stöd utanför familj och vänner."

 

 

Kvinna 26 år, 2011

"Jag är en glad och normal 26 årig tjej. Förutsättningarna i mitt liv har alltid varit helt perfekta näst intill idealiska. Konstigt nog har jag ändå alltid grälat med min mamma tills porslinet flugit ur skåpen och jag gråtit tills jag kräkts. Inombords rådde ett kaos av miljoner frågor jag inte kunde besvara.

Efter flera år av panik, magkatarr och sömnproblem ville jag bara försvinna. Men dit jag flydde följde min inre kalabalik hela tiden efter.

Terapin blev anhalten när jag till sist inte hade någonstans att ta vägen. Under ett år, med samtal en gång i veckan började jag respektera och rå om mig själv och successivt föll bitarna på plats. Känslan av att vilja fly och försvinna bort från mig själv byttes ut mot lugnet i att stanna och lyssna till mitt inre".